linneas egna lilla

Oftast anser jag mig själv vara väldigt lite påverkad av vilket väder det är. Men idag har jag verkligen varit fullständigt hög på våren. Dörren har stått vidöppen nästan hela dagen och jag har titt som tätt sprungit ut för att suga i mig ytterligare ett andetag av drogen. 
Och kanske var det just detta som min, sedan ett par veckor tillbaks, stillastående hjärna behövde för att dra igång med full speed. Det kan jämföras lite med en bilmotor där tändstiften antligen börjat slå gnistor omkring sig.

Så här sitter jag. Mitt i natten. Och skriver på ett engelskarbete om Charles Dickens. Det fullkomligt rinner ur mig dem mest fulländade meningar och begåvade slutsatser. Jag blir nästan rädd. Dels för att titta tillbaks på vad jag just skrivit i bloggen och skämmas för att det är högtravande svammel från en vårnarkoman som just skjutit sprutan i en kall vinterven.
Dels för att det jag skrivit i mitt arbete hittills är så äckligt bra att jag blir mallig.