linneas egna lilla

Första helgen i Oslo var toppen.
17 maj-fest hos grannarna med dragspel, pølse och pils i all ära, men här ska gnällas. 

I måndags var det nämligen en riktig jävla skitdag, fylld av inget annat än oflyt.
Det var tänkt att bli en dag då jag "bara" skulle fixa massa nödvändigt för att kicka igång livet i Oslo. På listan stod att skicka in ansökning om skattekort och norskt personnummer. Det kan ta 3-4 veckor att få, så att ansöka direkt vore ju smart. Dessutom skulle jag skaffa ett kontantkort till mobilen och ringa upp en arbetsgivare som bett mig komma på intervju.

När jag tillslut hittat fram till skattekontoret i utkanten av Oslo, fick jag veta att jag behövde ha en arbetsgivare för att kunna lämna in blanketten. Jasså. Då var det bästa att åka in till stan och skaffa ett sim-kort så jag kunde börja ringa runt och söka jobb. Efter knappt två timmars promenad hittar jag en Expert-butik med vidrig svensk personal som säger att kontantkortet bara kan beställas online på hemsidan. Jippi. Jag som inte har internet.
När jag virrat runt ytterligare, allt för längre, för att hitta ett internetcafé, är det stängt.
Här börjar mitt tålamod ta slut och ryggen värker.

Jag orkar inte gå mer i onödan, utan tar tunnelbanan tillbaks till förorten med skattekontoret, där jag har sett ett internetcafé tidigare. En inre röst säger; att med allt oflyt jag redan haft så kommer jag säkert att åka på en kontrollant i tunnelbanan. Därför slår jag på falkögonen.
I samma sekund som jag ska hoppa på tåget kliver två kontrollanter in i första och i sista vagnen. Jag hinner ta ett steg tillbaka, se tåget rulla iväg och kontrollanterna börjar sitt jobb. En tusenlapp i böter med min sorgliga ekonomi och jag hade nog kastat mig framför nästa tåg.

Väl framme på internetcaféet får jag reda på att jag inte kan beställa sim-kort utan norskt personnummer.

Alltså. Jag kan inte skaffa norskt personnummer eftersom jag inte har en arbetsgivare och jag kan inte ringa upp någon arbetsgivare eftersom jag inte har ett telefonkort och jag har inget telefonkort eftersom jag inte har ett norskt personnummer.

-

På kvällen fick jag i alla fall låna Emils (lägenhetskompis) mobil och ringa upp företaget, som ville ha samtale med mig redan dagen därpå. Och jobb fick jag. Så igår var en bra dag!
Jag kommer jobba som vikarie och hoppa in på barnehager och skolor runtom i Oslo lite hursomhelst.