Hemma?!
I morgon (idag) åker jag " hem" igen och på fredag jobbar jag min första dag.
Som exemensvakt!
Vilket jäkla låtsasjobb. Jag ska sitta och titta på gymnasieelever som skriver prov en hel dag. Det låter som en lagom mjukstart då jag inte jobbat sedan augusti (!).
Bloggen blir svår att uppdatera i Oslo då jag varken har internet eller dator. Men det kommer.
Jag vill ändå säga att jag är glad för alla läsare och söta kommentarer.
Ni är ett gäng stammisar. Tack!
Vi hörs.
HADE!
Gnäll gnälll gnäll
Första helgen i Oslo var toppen.
17 maj-fest hos grannarna med dragspel, pølse och pils i all ära, men här ska gnällas.
I måndags var det nämligen en riktig jävla skitdag, fylld av inget annat än oflyt.
Det var tänkt att bli en dag då jag "bara" skulle fixa massa nödvändigt för att kicka igång livet i Oslo. På listan stod att skicka in ansökning om skattekort och norskt personnummer. Det kan ta 3-4 veckor att få, så att ansöka direkt vore ju smart. Dessutom skulle jag skaffa ett kontantkort till mobilen och ringa upp en arbetsgivare som bett mig komma på intervju.
När jag tillslut hittat fram till skattekontoret i utkanten av Oslo, fick jag veta att jag behövde ha en arbetsgivare för att kunna lämna in blanketten. Jasså. Då var det bästa att åka in till stan och skaffa ett sim-kort så jag kunde börja ringa runt och söka jobb. Efter knappt två timmars promenad hittar jag en Expert-butik med vidrig svensk personal som säger att kontantkortet bara kan beställas online på hemsidan. Jippi. Jag som inte har internet.
När jag virrat runt ytterligare, allt för längre, för att hitta ett internetcafé, är det stängt.
Här börjar mitt tålamod ta slut och ryggen värker.
Jag orkar inte gå mer i onödan, utan tar tunnelbanan tillbaks till förorten med skattekontoret, där jag har sett ett internetcafé tidigare. En inre röst säger; att med allt oflyt jag redan haft så kommer jag säkert att åka på en kontrollant i tunnelbanan. Därför slår jag på falkögonen.
I samma sekund som jag ska hoppa på tåget kliver två kontrollanter in i första och i sista vagnen. Jag hinner ta ett steg tillbaka, se tåget rulla iväg och kontrollanterna börjar sitt jobb. En tusenlapp i böter med min sorgliga ekonomi och jag hade nog kastat mig framför nästa tåg.
Väl framme på internetcaféet får jag reda på att jag inte kan beställa sim-kort utan norskt personnummer.
Alltså. Jag kan inte skaffa norskt personnummer eftersom jag inte har en arbetsgivare och jag kan inte ringa upp någon arbetsgivare eftersom jag inte har ett telefonkort och jag har inget telefonkort eftersom jag inte har ett norskt personnummer.
-
På kvällen fick jag i alla fall låna Emils (lägenhetskompis) mobil och ringa upp företaget, som ville ha samtale med mig redan dagen därpå. Och jobb fick jag. Så igår var en bra dag!
Jag kommer jobba som vikarie och hoppa in på barnehager och skolor runtom i Oslo lite hursomhelst.
The end of an era
Hej då förrådet!
Nu flyttar jag!
Hej då vänner - kom gärna och hälsa på!
Tillbakablick
Var jag 16 år och gick första året på gymnasiet. Jag hade precis kärat ner mig i killen som skulle vara min pojkvän i närmare fyra år framöver.
Gick jag sista terminen på gymnasiet. Reste massor; New York, Polen, Frankrike och Cypern. Det var en stressig tid innan studenten. Jag hade drygt trettio arbeten och prov kvar att göra när det var två veckor till betygssättning, men jag fixade det!
Hade jag kommit tillbaka till Sverige efter fem månaders backpackande. Jag saknade värmen och friheten något fruktansvärt men försökte ställa om mig till livet hemma. Jag gick ner alla extra härliga resekilon, haha, och började jobba på ett äldreboende.
Bodde jag i Brighton tillsammans med Emma och pluggade engelska. Det var en härlig tid! Vardagen var väldigt mysig. Oftast hängde jag och Empen i soffan framför "Friends", gick promenader eller festade i Europas gay-huvudstad. Ibland hade vi kompisar på besök eller reste iväg och hälsade på mina vänner runtom i England.
Pluggade jag hemifrån gamla engelskkurser från gymnasiet i hopp om att höja betygen. Umgicks mycket med kompisar och min vän Frida hade precis fått sin lilla bebis.
Var det min namnsdag och jag käkade thaimat och pratade om livet med min högt älskade mamma.
Spenderar jag min sista dag hemma i Sverige innan jag flyttar till Oslo. Det blir nog en stressig dag med tre nationella prov och femtioelva kompisar som jag vill hinna träffa innan jag sticker.
Alt. 1 - Jag har jag precis kommit hem från Thailand där jag jobbat som engelsklärare under vinterhalvåret. Jag är superbrun och snygg och har ett kul projekt på gång för sommaren.
Alt 2 - Jag bor kvar i Oslo och har till pappas stora fasa träffat en stilig gutt.
Tips
Här kommer mina 3 tips på hur man vaknar trots att kroppen med all dess kraft vill somna om:
- Baxa upp kuddar bakom ryggen så fort du stängt av klockan så att du hamnar i sittande läge.
- Om du har två täcken i sängen, byt till det andra. Om inte, vänd på täcket så att värmen försvinner.
Om du ändå håller på att somna om måste du ta till den grymmaste metoden:
- Tänk på något riktigt jobbigt. Något som besvärar dig för tillfället, t.ex. ansträngd ekonomi, olycklig kärlek eller oro för framtiden. "Tänk om jag aldrig blir lycklig" - den sortens funderingar. Garanterat svårt att somna om.
Lycka till!
I morgon ska jag till skolan och skriva tre (!) prov. Då jag inte har hunnit plugga så mycket än så jag ställer klockan på 08.00 och tänker på att jag med allra största sannolikhet kommer få cancer.
Försmak av Oslo
Att det var årets hittills finaste dag gjorde inte saken sämre. När jag lämnat lägenheten tog jag tunnelbanan till Majorstuen, strosade runt där och ner till slottet där folk låg och myste i parken, vidare genom staden och ner på Aker Brygge. Där tog jag av mig strumpor och skor och satte mig vid vattnet och solade och antecknade lite saker jag måste fixa innan flytten.
Sen träffade jag Elin och käkade sushi på ett soligt tak och drack en chai latte på Majorstuen innan vi åkte hem. Jag fick äran att köra ut genom Oslo och hem. Några små obetydliga felkörningar bara. När vi skulle betala vägskatten på vägen ut anade vi att det var åt fel håll.
Är det E18 mot Stockholm?, frågade vi kvinnan i luckan. Nej, ryck och vänd över, skrek hon. Ryck! Jaha? Okej, ryck betyder alltså backa på norska. Tack!
Nostalgi
Idag kom en söt tjej hit och köpte min balklänning. Den passade henne perfekt och härliga minnen kom tillbaks.
Det har alltså gått tre år.
Jag minns hur stort och häftigt allt kändes och samtidigt ångestladdat. Hjälp, framtiden! Vad ska jag göra? Vad ska jag bli? Men vilken fantastisk tid. Sista veckorna med klassen. Härlig stämning. Nedräkning. Att ha en perfekt balklänning var så vikitgt.
Allt har sin tid.