linneas egna lilla

Idag ar det fredag. Det betyder att det ar sista dagen innan Monica aker hem. Monica ar en 40-arig, kraftigt byggd tyska som bor i rummet bredvid oss. Det kommer bli valdigt tomt utan henne, hon ar sa fruktansvart rolig!! Hennes engelska ar inte den basta grammatiskt (minst sagt) men det bryr hon sig inte om utan pratar (las skriker) oavbrutet och lagger av garv emellanat som inte ens kan fa Trakmans Trakmansson att halla sig fran att bryta ihop.



Jag slanger upp lite bilder fran var utekvall i lordags... Jattekul och galet mycket folk. Vi har inte riktigt kommit pa varfor, men engelskman verkar gilla att kla ut sig. Overallt sag vi gang med folk utkladda i ett tema. Ett "Marilyn Monroe-gang", ett "Beatles-gang", nagra utkladd till fangar och nagra andra till alvor.

Det ar tankarna som snurrar i mitt huvud for tillfallet. Jag har inte ens skrivit ett CV pa svenska. Det funkar inte riktigt sa pa arbetsmarknaden i Filipstad. Dar snackar vi kontaker.
Ring och sok jobb pa Wasabrod AB och den forsta fragan du far besvara ar nagot i stil med: Har Du nagon foralder eller nagot syskon som jobbar har?


Jag ska inte pasta att det verkar alldeles omojligt att fa ett jobb i Brighton.
Jag har faktiskt redan fatt ett jobb - med start i kvall. Fraga mig inte riktigt hur det gick till, men fort gick det! Packetera pennor pa en fabrik. Jag avvaktar dock lite. Jag vill faktiskt hinna ata middag i kvall.

Jag har promenerat runt pa stan och kollat lappar om "vacancies available".
Da ska man bara ha ett CV, sen ar biffen kirrad.


So long mates!

Idag hade vi sovmorgon for forsta gangen och klev inte upp foran klockan tolv. En kopp te och nagra toasts med marmelad senare hoppar vi pa bussen in till stan!

Helt underbart vader i Brighton idag, det ar folk overallt, solen skiner och det ar sa varmt att jag har klanning pa mig!

Skolan har dragit igang ordentligt redan fran start. Det kommer att bli ett valdigt intensivt tempo, men tack vare att var larare ar en av de roligaste manniskor jag nagonsin traffat sa ar lektionerna rena nojet!

I torsdags var vi pa puben for forsta gangen. Herregud!! Halften gayfolk, halften halvalkoliserade skabbiga engelsman! Men i kvall hade vi tankt undersoka det riktiga nattlivet i stan och skaka lite pa rumpan!


Skot om Er hemma i Sverige!

Da var man har, antligen, utan de tre sista bokstaverna i alfabetet men nojda anda!

Var host mother ar en trevlig dam som lagar smaklosa men helt okej middagar och vi trivs i vart lilla rum sa mycket att vi inte lamnat det langa stunder efter att vi kommit hem fran skolan.

De forsta dagarna har mest gatt ut pa att fixa grejer for att forenkla vardagen, sa som busskort, engelskt telefonnummer (+447965016202), lite bocker att lasa och en rosa markeringspenna till skolan!



 Valdigt snabb info idag.
Vi sitter pa ett internetcafe och maste skynda oss for vi ska pa dog racing - interesting!

Nu kramar jag lite på min mamma och pappa.
Mamma säger att hon ska stoppa tillbaka mig i livmodern igen. Jag avstår.
Brighton låter mer lockande.

Nu kommer vi och hämtar dig lilla Westberg!!!

Övervikt, hej!

Idag fick jag äntligen tag på Jean Hunter, vår host mother. Jag blev alldeles uppspelt av att höra hennes brittiska accent. På söndag ska jag fråga om jag får kalla henne "mommy", haha.

Packningen är i full gång och den lilla paniken inför att sticka är så gott som utbytt mot iver och sprallighet. Men det där kan vända väldigt fort har jag lärt mig.


 

EN vecka kvar idag !!

Och så stannar vi tiden ett slag, tack!

Nu sitter jag och väntar på Sara, min gulliga vän från Kalmar som kommer och hälsar på under helgen! Jag funderar på vad vi ska hitta på här i Filipstad? Eller snarare, hur ska vi hinna med allt som finns att göra? 

Idén kläcktes redan i efter någon vecka i Indien. Efter att avskytt engelskalektioner i skolan, hög frånvaro, kassa betyg och framför allt  en stor osäkerhet när det gäller att prata engelska fick jag plötsligt ett sug efter att ändra på saken. Där och då i Indien kom tankarna på att plugga engelska i England nästa höst (d.v.s. nu) och sedan har de hängt kvar fram till jag bokade kursen för några månader sedan.

Veckorna har flugit iväg och jag har inte ägnat många tankar åt vad som komma skall. Men. Nu.

Om två veckor. Då har vi  precis avslutat den andra skoldagen i Brighton, kuststaden en timme söder om London. Det ska bli kul. Absolut! Och det känns väldigt nödvändigt med ett miljöbyte efter en sommar i Filipstad, men just nu blir jag bara stressad av tanken på det jag inte vill åka ifrån.
Så jag låter bli att tänka på det några dagar till....